Vi läser Hege Hanssons ”Att ge FORM åt förskolans innehåll” just nu och den väcker många tankar om hur vi i förskolan kan presentera (iscensätta) ett innehåll, använda dramaturgi och sätta saker i förbindelse med varandra. Vi kommer säkert återkomma till annat innehåll i boken i något annat inlägg men just nu, vid läsning av Heges kapitel om förbindelser, fastnade vi för hennes diskussion kring gemenskap kontra vänskap.
Vi har på vår arbetsplats under våren fört diskussioner kring hur vi gör gruppdelningar. Ska gruppindelningarna vara fasta eller flexibla och på vilka grunder ska de göras? Våra diskussioner har mynnat ut i en gemensam hållning kring barns rätt att göra relation till olika barn och vuxna. Vi har också i olika sammanhang behövt fundera kring hur vi ska ställa oss till förskolans roll i barns skapande av vänskapsrelationer. Från olika håll har vi fått till oss vikten av att barn får göra djupa vänskapsrelationer.
Vi har funderat en del på hur vi ska ställa oss till detta men har haft svårt att sätta rätt ord på våra tankar. När vi läste vad Hege skriver om gemenskap föll orden på plats.
Självklart önskar vi att alla barn får uppleva vänskap, men är det just vänskap som ska vara vårt viktigaste fokus eller är det att alla får bli del av och uppleva gemenskap?
Vad skulle hända om vi i förskolan prioriterade barns odlande av djupa vänskapsrelationer till vissa barn före alla barns upplevelse av tillhörighet och gemenskap? Vi tror inte det blir en förskola som vi skulle vilja vara barn på.
Hege skriver att hon inte vill motarbeta vänskap men att gemenskap går före vänskap.
Ställer vi oss bakom detta synsätt så ställer det också krav på oss i förskolan att arbeta för att skapa denna gemenskap, denna känsla av ett vi, känslan av tillhörighet.
Kanske utvecklas vänskap, t.o.m. djupa vänskapsrelationer ur detta, och det ska vi värdesätta, men för alla gör det kanske inte det. De ska ändå känna att de hör till och är en viktig del av det som är vårt gemensamma sammanhang. Kan det vara att vara delaktig? Kan det vara ett sätt att göra demokrati i förskolan?
Hege skriver också om vikten av ”ett tredje” – något att skapa gemenskap och relation kring. Människor bygger inte relationer av ingenting, vi behöver något att mötas kring – en plats, ett föremål, en upplevelse eller kanske ett gemensamt problem.
Så tänkte vi när vi byggde upp våra lärmiljöer inför höstens introduktion, att de ska bjuda in till möten och gemensamt utforskande. Kanske behöver vi också fundera vidare kring vikten av gemensamma upplevelser, eller om upplevelserna är skilda – hur vi i så fall ska dela dem med varandra och göra dem till gemensamma. Hur kan vi skapa förbindelser som bidrar till gemenskapen?
Hur tänker du kring begreppen vänskap och gemenskap i förskolan? Har du funderat över skillnaden och vilket ord du väljer att använda i olika sammanhang?
Förskoleagenterna 