Barn är människor

Vad har vi för regler på våra förskolor? För vems skull har vi regler?

Vi vet att det tidigare, och vissa fall fortfarande, förekommer regler som tex
”Man får max en mjuk och en hård smörgås till mellanmål.”  (Detta oavsett hur hungrig man är, hur mycket man åt av lunchen eller vilken sorts bröd du faktiskt föredrar.)

”Du får bara en bananbit. Sedan måste du äta äpple innan du kan få en bananbit till.” (Oavsett vilken frukt du tycker om, och oavsett hur mycket av varje frukt som finns på fruktbrickan.)
bananas-652497_1920

”Det är blött ute. Alla måste ha galonbyxor.” (Oavsett om du äger ett par bra skalbyxor eller om du tycker så illa om att ha på dig galonbyxor att det resulterar i att du är så upprörd att du inte kan leka när du kommer ut.)

”Alla barn ska kissa innan de sätter sig vid matbordet. Har man vägrat kissa på uppmaning innan lunchen får man hålla sig tills alla ätit klart.” (Oavsett hur kissnödig man är när man väl satt sig, och om man två minuter senare riskerar att kissa på sig vid matbordet.)

Vad säger detta förhållningssätt om hur man ser på barn och barns rättigheter? Vilka möjligheter har barnen att påverka sin situation?

Är det viktigare att barn har inflytande över utformningen och planeringen av undervisningen än över vilken frukt de ska äta eller vilka byxor de ska ha på sig?

Vi tycker inte det. Vill vi dessutom vara säkra på att barn faktiskt upplever och förstår att de har ett reellt inflytande över sin dag på förskolan tänker vi att ett respektfullt och inkännande bemötande av  barnen är en viktig del. Det är, åtminstone för de yngsta barnen, lättare att se sitt inflytande i en konkret situation än tex att jag i och med mina intressen är med och påverkar innehållet i undervisningen.

Barnen har inte valt att gå på förskola, de har inte valt vilka vuxna de ska möta där utan de är utlämnade till det sammanhang de hamnar i.

Hur ska vi då bemöta barnen? Det enklaste sättet är att ställa sig frågan hur du själv vill bli bemött.

Vi tänker att barn är människor, på alla sätt likvärdiga vuxna. Största skillnaden mellan barn och vuxna är att barnen upptar mindre plats i världen.

Har du hamnat i situationer liknande de i exemplen ovan? Hur hanterade du det?

Annonser

Veckans ord

Hur vi organiserar är avgörande för vilken verksamhet vi får. Vi måste ständigt fråga oss om organisationen stödjer de syften vi har och de ställningstaganden vi gjort. Det handlar om allt från den minsta detaljen, som tex vem som tar fram besticken och när, till de riktigt stora frågorna som tex att barnen har rätt möta och göra relation till alla barn och till alla vuxna på avdelningen samtidigt som vi arbetar i små grupper. Hur organiserar vi för det?

Vad tänker du om organisationens betydelse?