Ibland känns saker omöjliga, men det betyder inte nödvändigtvis att de är det. Vi drivs av en vilja att ta reda på hur vi ska angripa vårt uppdrag som förskollärare för att det ska vara möjligt att genomföra. Vi är inte riktigt där än, men vi har kommit en bra bit på väg. Vår inställning är att ”Det MÅSTE gå!”.
Vi tänker att det måste gå att få saker att hänga ihop, att ta bort sådant som inte behövs och istället jobba med helheten så vi slipper göra dubbelt arbete.
Det handlar till att börja med mycket om att få till en årsplan där saker bygger på varandra, att hitta en fungerande organisation och att få till dokument och verktyg som stödjer det vi vill åstadkomma.
Hur kan vi utöver det göra vårt arbete så enkelt som möjligt och ändå försäkra oss om att barnen får det de har rätt till, dvs hela läroplanen?
Så här tänker vi:
Vi tycker det är viktigt att göra en miljösäkran, dvs att se till att det i våra miljöer finns möjlighet att lära inom alla målområden. Vi använder ett miljödokument, inspirerat av boken Pedagogisk miljö i tanke och handling, för att inte missa något. Vi menar inte att vi tex skapar ”mattehörn” eller ”språkhörn” utan att det någonstans i miljön finns möjlighet att utforska Bishops alla aktiviteter och att möta skriftspråk och berättande. En sådan här miljösäkran gör sedan att det alltid finns möjlighet till spontan undervisning, men också att barnen ges förutsättningar att själva eller tillsammans med andra lära i miljön.
På förskolan har vi också gemensamt enats om och formulerat ett antal metoder och strategier som vi använder i undervisningen kopplat till respektive målområde. Detta blir en slags minsta gemensamma nämnare, något vi strävar efter att alla barn på förskolan ska få ta del av. Vi säkerställer också att vi arbetar med alla målområden under ett år genom att välja ut ett mål ur varje område som vi planerar extra noga för. För att göra det extra tydligt väljer vi ut ett nyckelord i varje mål. Om möjligt låter vi dem kroka i barnens spår, vårt projekterande arbete.
Ett annat försök att säkerställa att barnen får det de har rätt till är att planera för undervisning i rutinsituationer, sk inbäddad undervisning. På varje avdelning enas vi om vilken undervisning vi bedriver tex i tamburen, vid lunchen osv.
En annan del i vårt uppdrag är att arbeta med lärande för hållbar utveckling. Lärande för hållbar utveckling behöver vara en naturlig del i hela utbildningen, snarare än ett arbete mot enskilda mål i läroplanen. Varje läsår sätter vi därför ord på hur vi arbetar med de olika dimensionerna för att hålla dem levande. Vi väljer ut några av de strategier vi samlat på oss, och som passar ihop med vår övriga undervisning. Det ska inte vara något som ligger ”utanpå” det vi gör för övrigt. (Se tidigare inlägg här och här.)
Det vi beskrivit här ovan ger oss en grund att vila i. Även om vi inte lyckas kroka i alla målområden i barnens ”spår”, dvs i vårt projekterande, kommer de få möjlighet att tillägna sig detta ändå. Vi behöver inte pressa in sådant som inte på ett naturligt sätt faller in i projekterandet.
Ytterligare en poäng med att ”säkra upp” och formulera oss gemensamt är att det bidrar till en större likvärdighet över hela förskolan.
Hur gör ni för att försäkra er om att barnen får ta del av hela läroplanen?
Förskoleagenterna 