Förra sommaren beslutade vi oss för att ta upp jakten på det reella inflytandet. Vi ville förstå vad reellt inflytande egentligen betyder och vad det kan innebära i förskolan.
I Lpfö – 18 står, under avsnittet om barns inflytande, att barn ska ha reellt inflytande över utbildningen i förskolan. Mål Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla – intresse för och förmåga att uttrycka tankar och åsikter så att de kan påverka sin situation, – förståelse för demokratiska principer och förmåga att samarbeta och fatta beslut i enlighet med dem.
Riktlinjer Förskollärare ska ansvara för att varje barn – får ett reellt inflytande över arbetssätt och innehåll. Arbetslaget ska – främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning,
I FNs barnkonvention står dessutom att: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter utifrån ålder och mognad.
Vi har under året funderat mycket kring sådant som hur man bäst planerar lärmiljön, organiserar, väljer innehåll och undervisar för att möjliggöra barns reella inflytande.
Nu, ett år senare, var tanken att vi skulle sammanfatta det vi lärt oss, men vi inser att det omöjligen låter sig göras i ett kort blogginlägg. Det är så många delar som är viktiga att ta hänsyn till och de hänger ihop med varandra på ett så härligt men trassligt sätt. Vi länkar till tidigare inlägg längst ner, så kan ni läsa dem i sin helhet istället!
Något gemensamt som ändå sticker ut och som vi funnit helt avgörande är pedagogernas förhållningssätt.
Om barn ska kunna ha reellt inflytande över sin utbildning behöver pedagogerna ha en vilja att förstå och lyssna in vad barnen uttrycker, både verbalt och ickeverbalt. Vi behöver göra oss nyfikna på barns intressen, behov, intentioner och önskningar och anstränga oss för att möta barnen i det. Där, i mötet med barnet, ligger nyckeln till det reella inflytandet.
Ytterligare några delar som vi tycker är särskilt viktiga för att möjliggöra barns reella inflytande är:
Ett processinriktat arbetssätt (samt användande av reflektionsprotokoll eller liknande som stödjer arbetet)
Ett undervisande förhållningssätt (Scaffolding, växelverkan)
Tydlig organisation för pedagogerna (ansvarsfördelning) för att göra det möjligt för pedagogerna att vara närvarande med barnen
Tillgänglig och tillåtande lärmiljö
En lärdom som vi gjort under året är annars att det inte är en viss form eller metod som avgör om vi lyckas, utan att vi hittar vägar till inflytande för just den barngrupp vi har. Att tex låta barnen välja platser kan fungera väl i en barngrupp, men skapar oro och konflikter i en annan. Därför kan både strategin “valfria platser” och “bestämda platser” vara sätt att ge barn reellt inflytande. Att ta hänsyn till och anpassa utbildningen efter barns behov är också att ge barn reellt inflytande.
Vi har landat i att det inte kan se ut på samma sätt överallt eller ens från år till år på samma förskola – för då är det inte barns reella inflytande längre.
Reellt inflytande låter sig inte mätas, och inte checkas av – hur vet vi då om vi har lyckats? Läs mer om det och mycket annat i tidigare inlägg:
Tidigare har vi träffat Niclas Jacobsson som är kvalitetskoordinator och Eeva Barth som är rektor och fått deras syn på reellt inflytande. Nu vill vi ta del av förskollärarens perspektiv. Hur gör man reellt inflytande i praktiken?
Vi har länge följt Maria Elbrands konto “Den förundrade” på Instagram och läst hennes blogg där hon ofta lyfter barns delaktighet och inflytande i förskolan. Maria beskriver mycket inspirerande hur hon arbetar och framför allt tankarna och syftet bakom. Det blev därför naturligt för oss att ta kontakt med henne för att fråga lite mer om hur hon ser på barns reella inflytande i förskolan.
Så här presenterar Maria sig själv på sin blogg: “Jag är en förskollärare som är mitt i mitt yrkesverksamma liv och lärande. Jag brinner för barns delaktighet i vår gemensamma vardag. Jag vill att barnen ska få förutsättningar att driva sina processer, och här har vi pedagoger en oerhört viktig roll. Att förundras och vara nyfikna är en av alla viktiga nycklar tänker jag! Jag tänker högt, utifrån mina erfarenheter och lärdomar. Men det är när våra olika tankar möts som nya kan födas!”
Maria gick ut förskollärarutbildningen i Örebro 2001, och redan på utbildningen började Marias engagemang i barns delaktighet. På högskolan var Elisabeth Arnér seminarieledare, och det fördes åtskilliga diskussioner kring barns perspektiv och barnperspektiv. Efter utbildningen har Maria arbetat på flera olika förskolor, men grunden till hur hon tänker idag lades när hon under en längre period arbetade på Brolunda förskola i Södertälje, där det fanns en tydlig Reggio Emilia-inspiration och där hon fick mycket fortbildning, och även möjlighet att besöka Reggio Emilia. Under några år hade Maria även ett uppdrag att tillsammans med två kollegor utveckla utbildningen och att inspirera andra kollegor. De hittade då en hel del strategier för just delaktighet.
Idag arbetar Maria på en annan förskola i Södertälje där hon utöver förskolläraruppdraget har ett ansvar som pedagogisk utvecklingsledare. Dessutom skriver hon just nu det sista på sin magisteruppsats på Magisterprogrammet i praktisk kunskap med inriktning mot utvecklingsarbete i förskolan.
Vad tänker då Maria om begreppet reellt inflytande, vad betyder det? Kanske är det “verkligt inflytande” eller “inflytande på riktigt” säger Maria, som inte så ofta själv använder sig av just det begreppet, utan oftare pratar om delaktighet. Vi hamnar i en diskussion om olika ords innebörd och vikten av att vi definierar vad vi faktiskt menar. Det finns tex olika definitioner av ordet delaktighet. Maria har valt att använda samma definition som Specialpedagogiska skolmyndigheten:
“Begreppet delaktighet används i betydelsen ”att vara en del av”, vilket omfattar mer än till exempel enbart inflytande. Delaktighet har även innebörden av att höra till, både i betydelsen av en egenupplevd känsla och att faktiskt ges förutsättningar till att finnas med i samma aktiviteter som andra i gruppen.Delaktighet handlar också om barn och ungas rätt att uttrycka sin mening, bli lyssnad på och till inflytande.”
Hur arbetar då Maria rent praktiskt med barns delaktighet? Självklart är detta något som till stor del är ett förhållningssätt, men det finns ändå några saker som blivit extra viktiga och som Maria brukar lyfta fram:
Processinriktat arbetssätt Att ha ett processinriktat arbetssätt innebär att vi organiserar för att möjliggöra att barnen är huvudpersoner. Vi undersöker frågor på olika sätt, och dessa utvecklas efter barnens intresse, kommentarer, reaktioner och göranden. Det är viktigt att organisera kring frågorna, funderingarna eller våra tolkningar om det barnen undersöker, men vi vet alltså inte i förväg exakt var vi är på väg och inte heller exakt vad vi ska göra varje dag. Ett processinriktat arbetssätt bygger på delaktighet, menar Maria.
Morgonmöte, flexibla grupper och förhandling Morgonmötet har som syfte att starta dagen på ett bra sätt, se vad som är möjligt att göra just idag och komma överens om hur vi fördelar oss mellan olika erbjudanden/aktiviteter. Det blir en blandning av att barnen väljer, de vuxna väljer och att vi väljer tillsammans i ett förhandlande. Vi styr in barn där det behövs, och delar därmed på barn som mår bra av det, men målet är att göra det stöttande och smidigt. Vi kan också behöva ta hänsyn till och anpassa utbildningen efter barnsbehov tex rigga för en liten grupp för att ett barn ska få möjlighet att lyckas i samspelet. Det handlar alltså inte att barnen väljer fritt och inte heller om att pedagogen bestämmer, utan mellantinget, det svåra och komplexa. Efter mötet sprider vi ut oss i mindre grupper, alla är då förberedda och vet vad de ska göra. Poängen med mötet är delaktighet. Att få träna sig i att tycka, tänka och argumentera med respekt. Att få träna sig i att lyssna och förhandla. Vi lär känna barnen mycket bättre genom detta arbetssätt är Marias erfarenhet. Ser vi barnen i en fast grupp, på en fast plats så blir man därefter. Ser vi barnet i olika sammanhang så blir man olika.
Vikten av att barnen får välja plats Barnen väljer själva plats vid tex vilan och lunchen, istället för att pedagogerna bestämmer barnens platser.
”Vill vi att barnen ska bli vallade som en skock får i en stor hage? Att vi pedagoger ska springa runt likt vallhundar och fånga in, visa tillrätta och fösa fåren dit vill ha dem? Det är lite så jag ser på barngrupper där barnens röst inte får göra sig hörd. Där barnen visas dit de ska utan att få säga sin egen tanke. Jag och mina kollegor anser helt enkelt att arbetet flyter på lättare, och framförallt får ju barnen vara med och tänka på ett helt annat sätt när vi gör så som vi gör.”
De fasta platsernas vara eller icke vara diskuterar även David Edfelt och Bo Hejlskov Elvén i avsnittet “Om delaktighet ” i sin podd David & Bo pratar pedagogik. Många barn trivs med fasta platser utifrån sitt behov av förutsägbarhet. Vad är det som säger att de flesta eller alla barn vill ha fritt val av platser om vi inte har frågat dem? David och Bo landar i att det kanske blir delaktighet på riktigt först när vi involverar barnen i beslutet om huruvida vi ska ha fasta platser eller inte.
Vi frågade också Maria om det är någon skillnad på hur reellt inflytande kan te sig för de yngre barnen jämfört med de äldre. Hon berättar då att det av naturliga skäl blir en progression i hur/på vilket sätt barnen blir delaktiga under morgonmötet. Med de äldre barnen blir det mer dialog, mer högljudda önskemål, mer argumentation. Ju äldre barn, desto mer dialog och förhandlande. Med de yngsta måste vi läsa av dem på ett helt annat sätt. Kanske har två barn visat intresse för leran som dukades fram innan mötet, och då kan vi välja att bjuda in just de barnen till leran den dagen.
Vi har ställt oss frågan om huruvida det är möjligt att se att barnen har reellt inflytande på en förskola/avdelning. Vad skulle Maria titta efter om hon gjorde ett besök på någon annan förskola än sin egen? “Jag skulle titta efter hur pedagogerna använde sina kroppar, sitt kroppsspråk, sitt tonfall och hur de talar med barnen – hur samspelet ser ut mellan vuxna och barn helt enkelt. Jag skulle också titta på hur tillåtande pedagogerna är, är det möjligt för barnen att tex röra sig fritt mellan olika erbjudanden, flytta material osv.”
Vårt möte med Maria har satt igång många tankar, bla kring morgonmötet som verktyg för barns reella inflytande. Är det morgonmötet i sig som blir viktigt för att förhandlandet ska komma till stånd, eller är det möjligt för oss att uppnå det på annat sätt, eller i någon annan form?
Är det barns egen upplevelse av delaktighet och inflytande som är viktigast att sträva efter (så att barnen känner att de kan påverka), eller är det det faktiska inflytandet, att vi planerar och organiserar utbildningen utifrån barns intressen, kunskaper och behov (att barnen påverkar, men kanske inte alltid på ett sätt som de är medvetna om)?
Är begreppet delaktighet enligt den definition som Maria och Specialpedagogiska myndigheten använder egentligen samma sak som reellt inflytande? Hur står annars begreppen i relation till varandra? Det behöver vi tänka vidare kring.
”Frågan är vilka människor vi vill ha i framtiden? De som följer strömmen och gör som någon annan bestämmer, eller de som kan argumentera, komma med ideèr, men samtidigt lyssna på andra?”
Vill du läsa mer om hur Maria arbetar och de tankar som ligger bakom så hittar du många intressanta och kloka inlägg både på hennes blogg och Instagramkontot @denforundrade.
Jakten på reellt inflytande går vidare! Efter vårt möte med kvalitetskoordinator Niclas Jacobsson, då vi tillsammans försökte förstå mer om vad reellt inflytande i förskolan kan innebära, kände vi att vi ville fortsätta jakten med att prata med någon på ledningsnivå i förskolan. Vad kan/behöver man göra som rektor för att möjliggöra barns reella inflytande?
Vem kände vi till (utanför vår egen organisation) som på riktigt verkar intressera sig för dessa frågor, och som arbetar som rektor i förskolan? Ganska direkt kom vi att tänka på Eeva Barth.
Eeva Barth är rektor i förskolan och grundskolan i Gullspångs kommun. Hon är aktiv på instagram, och gästbloggar på Förskola 21. Vi visste att hon brinner för kvalitetsarbete och att hon har en syn på barn som gör att hon tar barnen på allvar. Eeva brukar lyfta tre grundförutsättningar för förskolans utbildning – organisation, lärmiljö och förhållningssätt. Vi är nyfikna på hur dessa tre står i relation till barns reella inflytande, och på hur hon som rektor arbetar med dessa delar.
När vi kontaktade Eeva visade det sig att hon i sin rektorsutbildning just höll på att skriva ett PM om barns inflytande i förskolan. Så snart hon var färdig lät hon oss generöst ta del av det.
I sitt PM beskriver Eeva grundstenarna så här:
En medveten organisation och struktur av arbetet skapar trygghet för både barn och pedagoger för att bygga en utbildning som är långsiktigt hållbar. En lärmiljö som är tydlig, tillgänglig och utmanande tyder på en utbildning som planerats och utformats med barns lärande i fokus. Förhållningssätt berättar för oss hur vi ser på barn, kunskap och uppdraget och hur vi bemöter barn, att vi vuxna vågar lita på barnen, ta dem på allvar och att det finns en ömsesidig respekt samt att vi kan förstå att barn gör alltid rätt om de kan.
Vi hade gärna tagit en sväng till Gullspång, men eftersom läget är som det är, fick vi istället boka ett digitalt möte för att Eeva skulle kunna berätta mer om detta:
Organisation: En tydlig, rent av petnoga, grundorganisation på avdelningen/förskolan är nödvändig för att pedagogerna ska veta vem som gör vad och när. Vi tänker att Eeva menar att organisationen är ett sätt att möjliggöra stöttande undervisning, där barn har inflytande. Istället för att tex två pedagoger torkar borden samtidigt, så kan någon av dem vara nära barnen. Att organisera sig i mindre grupper, och att dessa inte alltid behöver vara helt fasta kan vara ett annat sätt att med hjälp av organisation ge förutsättningar för barns inflytande.
Lärmiljö: När det gäller lärmiljön menar Eeva att de viktigaste delarna för att möjliggöra barns inflytande är att den är tydlig och tillgänglig. Det innebär bland annat att material behöver finnas där barnen kan se och nå det, och att miljön är begriplig för alla barn. Att alla rum används av och är tillgängliga för alla barn är en annan aspekt – ”Om inte barnen vill vara där måste vi fundera på varför?”
Förhållningssätt: Det handlar om hur vi ser på barn, att vi utgår från att barn kan och att vi är nyfikna på vilka processer de är inne i. Att försöka tolka vad de undersöker och bygga vidare på det. Hur tar vi tillvara på barnens erfarenheter och intressen?
Det Eeva beskriver är ett undervisande förhållningssätt där man utgår från barns intressen, erfarenheter och kunnande men fortfarande har målet för ögonen.
Vi frågade också vilka ”verktyg” hon som rektor använder sig av i sitt ledarskap för att barn i förskolan ska få reellt inflytande. Hur kan hon stötta/rikta pedagogernas arbete?
Kompetensutveckling är ett sätt. Alla pedagoger har fått bekanta sig med Ann. S Pihlgrens forskning om olika undervisningsmiljöer. Den undervisningsmiljö som eftersträvas är den stöttande (scaffolding) undervisningsmiljön. Just nu pågår också kompetensutveckling kring tydliggörande pedagogik, utifrån barns behov.
Pihlgren menar i sin forskning att barns lärande påverkas av vilken undervisningsmiljö de vistas i och av vilken undervisning som sker i förskolan. Enligt henne är det den stöttande undervisningsmiljön som utgår från barns tankar, idéer och egna erfarenheter där pedagogerna utmanar med öppna frågor, vara nyfikna på hur barn tänker, och sedan planera vidare utifrån det som framkommer i reflektions- och analysarbete samt att utgå ifrån barnens förvärvade kunskaper de tagit till sig i undervisning är det som ger störst lärande hos barnen vilket vi också sett i vårt systematiska kvalitetsarbete.
Att tillhandahålla reflektions/SKAdokument som stödjer ovanstående sätt att arbeta är ett annat. Eeva återkopplar även på pedagogernas arbete direkt i SKAdokumenten och ställer utmanande frågor som ”Har ni tänkt på att…” ”Vad händer om..” och kopplar tillbaka till den gemensamma kompetensutvecklingen.
Dokument som jag utformat för att följa upp förskolans utbildning har vi sedan tillsammans med pedagoger och specialpedagog utvecklat utifrån barns perspektiv och arbetet sker idag genom att utgå ifrån barnens intresse men samtidigt även riktas mot målen i läroplanen och dokumentationsarbetet har visat sig vara i linje med det stöttande undervisningsperspektivet som Pihlgren beskriver i sin forskning.
Verksamhetsbesök är något som Eeva tycker är viktigt, även om hon ännu inte hunnit ut i alla arbetslag. Det är ett bra sätt att få syn på pedagogernas arbete, och hon är noga med att ge skriftlig återkoppling efteråt.
Det förs också en pågående diskussion kring vad reellt inflytande är. Eeva skriver i sitt PM:
Risken kan annars bli att som pedagog fastna i att bara ge barnen olika valmöjligheter, alltså att låta dem välja eller rösta på olika saker vilket i och för sig också är inflytande men för att nå ut till det reella inflytandet som läroplanen beskriver så behöver vi reflektera och analysera kring hur vi kan utforma utbildningen för att komma dit och då behöver vi ställa frågor till barnen som ger oss vägledning i var de befinner sig kunskapsmässigt och utifrån det utmana dem i sitt lärande.
Eeva är förskollärare i grunden och har lång erfarenhet av förskolan, där hon omväxlande arbetat som förskolechef/rektor och förskollärare. För Eeva har det hela tiden varit viktigt att behålla kopplingen till arbetet i förskolan. Vi uppfattar Eeva som en närvarande rektor som är mån om att arbeta verksamsamhetsnära, och tillsammans med sina pedagoger.
Vi avslutade samtalet med Eeva med en diskussion om vikten av att leva sina värden som ledare. Hur har pedagogerna reellt inflytande i din organisation? -”Egentligen handlar det om att bemöta sina medarbetare som vi bemöter barnen, utifrån deras olika behov och styrkor.”
I Lpfö– 18 står, under avsnittet om barns inflytande, att barn ska ha reellt inflytande över utbildningen i förskolan:
Mål Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla – intresse för och förmåga att uttrycka tankar och åsikter så att de kan påverka sin situation, – förståelse för demokratiska principer och förmåga att samarbeta och fatta beslut i enlighet med dem.
Riktlinjer Förskollärare ska ansvara för att varje barn – får ett reellt inflytande över arbetssätt och innehåll. Arbetslaget ska – främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning,
I FNs barnkonvention står dessutom att: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter utifrån ålder och mognad.
Utifrån detta har vi på vår förskola i år valt att ställa oss nyfikenhetsfrågan
”Hur ger vi barnen reellt inflytande över sin utbildning?”
Vi har sett att vi behöver fortsätta utmana oss vad gäller barns inflytande och förstå mer om vad reellt inflytande egentligen innebär. Vi vill att barnen ska känna att förskolan är deras plats och att vi gör utbildning tillsammans – men hur kommer vi dit?
Hur vet/upplever barnen själva att de har inflytande?
Hur organiserar vi för att möjliggöra för reellt inflytande?
Vad är egentligen skillnaden på inflytande och reellt inflytande? Är det ens någon skillnad?
…ibland dyker olika ord upp som ersätter eller tydliggör att det inte riktigt fungerar med ursprungsorden. Ett exempel är ”reellt” inflytande, som läroplanen uttrycker, eller inflytande ”på riktigt”. Jag vill säga att antingen har du inflytande eller så har du inte det. Det finns inget mellanting.
Åsa Ekman, Barnets rättigheter Barnkonventionen i förskolan, 2020
Vi har många frågor att söka svar på, men vi kan inte göra det ensamma. Vi tror på att tänka tillsammans med andra. Vi tror på att våga fråga. Vi tror på att lärandet och tankevurporna sker i mötet med andras tankar, kunskaper och erfarenheter.
Vi vet ju att ni är många där ute som redan tänkt och gör så mycket klokt i era sammanhang. Vi är så nyfikna på hur ni lyckas och vilka processer som tagit er dit!
I somras satt vi i en lånad koloniträdgård och funderade. Var skulle vi börja? Fanns det något vi kunde läsa? Vem/vilka skulle vi fråga ?
Vi bestämde oss för att vi ville förstå mer om begreppet reellt inflytande innan vi frågade andra förskollärare om ”hur de gör i praktiken”. När hösten kom tog vi därför kontakt med Niclas Jacobsson som är kvalitetskoordinator i förskolan i Linköpings kommun. Ville han delge oss sina tankar om detta?
Förskoleagenterna 